Detta är enbart kopierat utan någon ändring ur hans kampdagbok, enda ändringen är censuren på 2st avhoppares namn.
Kamp Dagbok
Det har ar historien om dom svenskfrivilliga i AWB samt om den nu ateruppstartade organisationen AWB och folket runt organisationen.
Det hela borjade for ungefar 4 manader sedan. Nar Jonas Eckeskog sag ett radio klipp pa internet sidan youtube om att AWB gick ut med att dom nu skulle ateruppta deras verksamhet. Genast sa bestamde sig Jonas for for att aka ner och hjalpa sina folkkamrater pa andra sidan jorden i det morka Afrika.
Jonas akte darefter till ett av varan organisation SMR;s kamp kollektiv i Stockholm for att fraga om nagon ville gora honom folje till Syd Afrika for att hjalpa boerna. ***** anmalde att han skulle gora honom folje och senare anmalde sig aven ***** att han med skulle folja med.
Darefter tog Jonas kontakt med nasteschef for Stockholm Par Oberg och gjorde en anhallan for dom 3 att fa aka ner och hjalpa AWB, anhallan godkandes. Bollen var nu i rullning, nu var det full fart med att gora sig av med alla kopplingar till fosterlandet, som att saga upp sig fran jobb och gora sig av med bilar och bostader. Flygbiljetter inhandlades och datumet for resan skulle bli 26 april.
Vi fick skjuts till flygplatsen av en organisationskamrat. Genast nar vi klev in genom dorrarna pa arlanda kande vi hur lyckoruset kom, antligen var vi pa vag. Vi gick in och vaxlade vara pengar pa forex till rand. Sen gick vi till inchekningen for att hamta vara biljetter, vi gick sedan upp till gaten for att invanta flyget. Nar det slog oss att vi skulle flyga med plan 777 och AWB;s flagga bestar av just tre sjuor, och star for “the father, the son and the holy spirit”.
Genast sa slog tanken ***** som bara nagra veckor innan suttit i haktet, han insag nu att nagot hogre precis gett dem vagledning till S.A. For det ***** hade gjort i sin lilla cell pa kronoberg var att skrika ut en bon till den hogre, att om han vart slappt darifran sa skulle han kampa och ge sitt liv for sitt folk. Och nu satt dom alla dar med flygbiljett 777 i handen.
Nu kom flyget vi alla gick ombord. Vi var tvungna att mellanlanda I London, Heathrow. Nar vi landade I London slogs vi genast av ett mangkulturelt helveteshal. Men vi hade 6 tim att spendera dar, vi slog oss ner pa en resturang for att ata en bit mat. Sakta men saakert flot tiden forbid. Det var nu dags att hoppa pa flyget mot S.A. Vi hade nu en flygresa pa 11 tim framfor oss. Lykligtvis fanns det lite dvd filmer och en del somn att ta igen.
11 timmar senare landade vi i Johanesburg. Vi hade rest i blindo ner, vi hade inte kontaktat nagon det enda vi visste var att AWB skulle ha ett stads mote i Pretoria om 10 dagar. Sa vi hade nu 10 dagar pa oss att kolla in djurlivet och den vackra naturen.efter vi plockat upp vara vaskor rorde vi oss mot utgangen.Genast nar vi kom ut omringades vi av 10 negrer i skinnjackor som erbjod oss taxi.Vi hoppade in i en taxi som tog oss mot pretoria,vi bad negerjaveln att ta oss till ett hyffsat hotell i pretoria och han foreslog formula 1.Nar vi val anlande till hotellet va det forsta vi sag en neger som stog i ett skitit linne och petade sig i naveln och sag allmant dum ut.Vi kollade in rummen och dom sag ut som haktes celler,vi kollade pa varandra och vi alla tankte nog fan heller.Sa vi tog vara vaskor och lammnade detta kaffa hal.
Vi gick ner till ett torg och satte oss pa ett kafes uteservering.Dar ser vi fyra boer som vi tar kontakt med dom berattar att det ska vara en parad har i eftermiddag.Och nar vi berattar vart arende i det har landet blir dom glatt overaskade att terreblanche ska komma hit och tala snart och dom skamtar darefter att han borde komma ridandes pa sin stora hast till paraden.Paraden visar sig vara ett anc jippo (Freedomday) arsdagen av mandelas frigivning.Darefter svanger en buss in pa torget full lastad med kaffas med tutior som ekar over torget och dom skriker apliknande ljud.
Vi fragar dom vita efter ett nagorlunda hotell och vi far en taxi bestalld at oss,till hotell 224.Nar vi anlander utanfor hotellet ser vi massvis av busar parkerade fulla med negrer.Vi gar in pa hotellet for att skaffa ett rum.Darefter bestammer sig jonas och ***** for att ga ut och kolla in staden.Det som slar dom dar ute ar en fulltpagende negerfest med negrer som ar i natt slags psykos tillstand och dansaar fram.
Senare pa dagen traffar dom en utslagen boer som dom bjod pa en ol.Han berattade lite om arbets situationen i S.A att bland annat vita drivits ut fysiskt fran sina jobb pa fabriker i forman for negrer.Tillbaka pa hotellet bestammde vi oss for att vi skulle soka oss ut pa landet i nagra dagar for att spana in naturen och djuren narmare.Vi gick ner for att prata med managern pa hotellet om han kunde ordna med nagon slags safari resa.Han var boer och han skulle ringa runt och kolla lite med bokningar osv.Vi gick till uteserveringen for att slappa och invanta vbesked infor bokningen.Nar han val kommer med alla uppgifter angande resan som han har pa ett antecknigsblock som han lagger pa bordet.Da ser vi att han har ritat ett stort hakkors pa det, vi pratar pa som vanligt om resan utan att nan tar upp det.Vi tackade for all hans hjalp.Fem minuter senare kommer han tillbaka och slar sig ner.Han berattar att han har sett ***** tatuering och berattar sedan att han att han fatt berattat for sig nar han va en ;liten pojke att det va en dalig symbol.Vi forklarade var vi star politiskt och vi berattade vart arende att ga pa awb motet.Han beklagar sig over att han maste aka till kapstaden i nagra dagar sa han kan inte hjalpa oss nagot mer ifall vi skulle behova det.Slutligen onskade han oss lycka till med awb.
Vi gar till sangs och nar vi vaknar upp dagen efter har vi en bil som vantar pa oss som ska ta oss norrover till vart nya hotell lite mer pa landet.Pa vagen ut fran pretoria passerar vi ett ”svensson“ omrade,ett villa kvarter det hela husen hade gemensamt var hoga staket med taggtrad pa och galler for dorrar och fonster.det hela paminner om fangelse anstalter men med skillnaden om att i stallet for att halla kvar brottslingarna sa ska dom halla sig utanfor.Man kan nastan betrakta alla dom har ‚“sma fangelserna“ som frizoner i ett allt for kriminaliserat samhalle dar resuserna inte racker till for att ta hand om brottsligheten vilket har resulterat i att den gode medborgaren har barrikaderat in sig sjalv.
Efter resan var vi framme vid vart nya hotell sundownranch,som ligger precis utanfor suncity ett stort turistomrade.Vi akte till en lejonpark dar vi fick bara lejonungar pa 6manaders alder och aven fast dom var unga sa va dom valdigt respektingivande djur och vi forstog direkt varfor dom kallas for djungelns konung.Darefter begav vi oss till suncity for att kolla in ett elefant safari dar man fick rida pa dom genom ett natur reservat nar vi kom fram mottes vi av en hel grupp av dessa bestar som vagde mellan 8 till 12 ton.Vi klev upp pa dom och red ivag,otroligt fina varelser och ett minne for livet.
Darefter atervande vi till vart nya hotell dar vi bestammde oss for att forsoka etablerq kontakt med awb i forvag,Jonas minndes att han hade sett ett telefonnummer pa deras internet sida.Vi vart alla ivriga och vi ringde och vi fick tag pa en person som motte oss med gladje , vi berattade vart vi va ifran och att vi va har for att hjalpa till.Han sa att terreblanche mer an garna skulle vilja traffa oss men han var bortrest pa semester just nu i eastern cape men han skulle komma tillbaka om nagra dagar.
Vi bestammde oss for att lammna sundownranch och bege oss mot ventersdorp dar ewbs huvudkontor ligger.Vi bokade en taxi for morgondagen.Taxin anlande vid 12:30 och det som slog oss istallet fopr en negerjavel som vanligt,var det ett aldre boerpar som satt dar.Resan tog ungefar en timme under den tiden han vi med att ha djup gaende disskutioner i S.A.Det var valdigt positiva till awb och terreblanche.Det brukade lyssna pa hans tal pa tv och radio forr i tiden,dom berattade att han va den enda som sag verkligheten som den va var och gick ut till massorna med det.Men tyvarr sa har nog fangelse vistelsen satt sitt spar,han ar inte densamma idag:sa john och hans fru instammde .Dom utryckte aven en oro over det som hander i rhodesia (zimbabwe) kommer handa har inom nagra ar.-svarta blev kanske inte alltid rattvist behandlade har under aparteid men det som dom svarta gor mot dom vita nu ar mycket varre.Sa hans fru.Nar vi kom fram till ventersdorp sa skakade john hand med oss och sa valkommnande till oss-God bless you.
Han hade slappt av oss pa ett guesthouse dar en familj hyrde ut rum i sin villa namnet pa stallet var “doc vila guesthouse” det vi mottes av I dorren var en boerkvinna I 30 arsaldern med 2 sma barn hennes namn var lise.Vi hyrde ett rum och begav oss sedan utt for att kola in dom centrala delarna att den lilla farmar staden.Som va nagot eget forutom alla kaffas som nu hade vallt in.Nar vi val atervande mottes vi av en man darinne det visade sig vara lises man francois och han fragade oss vad vi gor har.vi forklarade att vi ar fran sverige och att vi ar har for att hjalpa awb.Han sken genast upp och bjod in oss till en grillning med hans familj senare pa kvallen.Vi mottes senare upp pa hans veranda dar hans familj vantade plus lises moder och syster vi avnjot sedan en underbar klassisk sydafrikansk middag och diskuterade lite alltmojligt som klimatet blandannat.Efter ett tag tog lise upp sin telefon for att visa oss nagra bilder,bilderna visade sig vara pa hennes moder hon hade blivit overfallen i sitt hem av en kaffa och nar man sag bilderna undrade man vad for slags monster som gjort detta mot en san trevlig kvinna och hon forklarade att en kaffa hade brytit sig in pa natten genom ett takfonster och slagit henne med en vas tills han trodde att hon var livlos hon va orlig over att ha fatt aids efter attacken men som tur va sa va inte sa fallet och dom gick inte in pa mer detaljer an sa och det ar forstaligt.Att bara titta in i den har familjens tarfyllda ogon efter dom berattat va valdigt svart.
Att tanka pa ar att liknande saker hander vita flera ganger om dagen som vi tex horde for nagra dagar sedan va att nagra kaffas hade brytit sig in hos en vacker blond och blaogd kvinna och hennes man och barn.hon bad negrerna om nad att inte skada hennes kara barn och det dom gor ar att skjuta barnet framfor dens foraldrar och lammnar dom levande.sa nar man val lart sig hur negern funkar inser man att dom inte kanner nagra kannslor alls.
Dagen efter ontaktade vi terreblanche och han forklarade att han hade akt direkt fran sin semster till motet i pretoria sa vi bestammde att vi skulle ses dar.
Vi fragade Francois om nagon bra taxi som kunde ta oss till Pretoria. Men han erbjod sig att skjutsa oss och tillbringa dagen med oss, han tog ledigt fran sitt job for att gora detta, sa han verkade tycka ganska bra om oss. Han ager ett halv stort akeri. Vi erbjod han pengar men han ville inte ha natt.
Efter nagon timmes bilresa var vi tillbaka i Pretoria, negrerna hade haft nagon form av strejk pa dagen sad et lag spoor overallt pa gatorna. Vi anlande till motet ungefar en halvtimme tidiga, motet skulle borja kl 19;00. vi traffade pa nagra AWB;are utomhus med uniform och revolvrar i holstren som vi halsade pa. nar vi val gar in I salen slas vi av den breda publiken I alla aldrar och medel aldern ar nog strax under 40 ar. Det ar verkligen folket som har kommit.
Nar val TerreBlanche trader in I salen med sin generalstab och sina 2 uniformerade livvakter iforda ystergarde uniformen, reser sig alla I publiken upp och borjar appladera. Appladerna ekar inne I Afrikaner centrum som byggnaden salen heter. Motet inleds med en bon av AWB;s prast som foljde av 3 talare bland annat en vid namn Marc Cornah som holl sitt tal pa engelska och tog bland annat upp att vi alla maste enas under en och samma flagg for raslig overlevnad. Darefter klev TerreBlanche upp till talar stolen, Francois oversatte delar av talet for oss. Det finns inga spar av vekhet som det har ryktats om, tvartom sa har han blivit hardare nu an tidigare.
Efter motet gick vi mot scenen for att halsa pa TerreBlanche, valframme vid scenen stoter vi pa denna engelsk talande Marc och han sager att han kan presentera oss for ledaren, val uppe pa scenen traffar vi ledaren och skakar hand med honom och han halsar med – sa de tar ni som ar blodet fran Sverige?vi svarar ja och vi overlamnar organisations fan med var lednings lyckonskningar. Vi bokar in ett mote for morgondagen pa hans kontor I Ventersdorp.
Vi hoppar in I bilen med Francois som ar ny stolt medlem I AWB och borjar aka tillbaka till Doc Vila G. det visar sig att alla pa motet skrev up psig som medlemmar runt 150-200 personer.
Dagen darpa kommer kapten Marc Cornah och plockar upp oss pa Doc Vila for att ta oss till ledaren. Marc har hand om hela Kap-regionen forklarar han. Nar vi val kommer fram till kontoret efter en snabb bilfard slas vi direkt av nar vi kommer in av en stor tavla med en orn som haller i triskelonen, vi slar oss ner och borjar prata med ledaren. Han fragar vad vi gor har? Och vi forklarar att vi kommit for att hjalpa. Han uttrycker en stor oro over utlandsfrivilliga for dom innan har till stor del forstort mer an vad dom har hjalpt. Sa han ar skeptisk till att lata oss stanna men Marc klappar han pa handen och sager at than kanner I sitt hjarta att vi har kommit for att hjalpa pa riktigt. Jonas sager natt samtidigt som far han att andra sig. Han sager till oss att vi ska folja med Marc till kap omradet och bista han. Darefter utmanar han ***** pa en armbrytnings match och fullstandigt krossar *****, det visar sig att han sitter inne pa en enorm styrka men det ar val som man sager om man val har fighter spirit sa stannar den dar. Darefter forklarar han for ***** att han verkligen gillar honom for han sitter tyst och lyssnaroch beter sig soldatmassigt, dom anda orden ***** far ur sig ar
i like you too sir.
Sedermera forklarar han att verkligen gillar var kung Karl den 12;e och han sitter inne pa stor visdom av historia av de than berattar for oss. Vi lamnade med kontoret med en segerhalsning till varandra.
Vi atervande till doc vila for att boka flygbiljetter mellan Johannesburg och Port Elisabeth.
Darefter tackade vi Francois for all hjalp och han sa at than skulle halsa pa oss framover. Vi sa hejda och vi hoppade in I bi loch pa flaket dad et var en tvamanna hytt bara sa fick ***** och
***** aka pa flaket. Vi reste genom natten mot Johannesburg dar vi skulle spendera natten hos en van till till Marc vid namn Johann.
Efter en natts somn va det nu dags att bege sig till flygplatsen, Johan korde oss dit och vi sa hejda till varandra. Vi klev pa planet som tog ungefar en timme till P.E. val framme hamtade vi upp Marcs pickup som skulle ta oss till slutmalet Plettenbergbaai.
Efter nagra biltimmars bilresa och manga skratt at negrer va vi nu framme. Lagret bestog utav ett arme talt och en lada som Marc anvande for att lagra mobler som han salde for sitt leverbrod. Lagret lag bra utplacerad med berg och en sjo runtomkring och det var har i taltet som vi skulle tillbringa den narmsta tiden, vi gjorde oss som hemma i det stora taltet. Sen traffade vi Marcs kusin Steven som bodde ihop med Marc. Vi stannade uppe och at middag och efter det visade vi lite filmer fran Sverige pa internet som uppskattades.
Vi gick till sangs och dagen darpa skulle var forberedande traning borja for att bygga upp en grund condition infor den riktiga commando traningen. Vi sprang uppfor ett brant berg och sedan pa eftermiddagen hade vi kampsport (brottning och knockdown karate) och de tar ungefar sa var traning har sett ut den senaste tiden. Vi har aven haft nagra marcher i naturen, pa en av dessa gick vi in i djungeln dar vi fick berattat for oss att troligtvis ingen annan manniska tidigare gatt. Det var valdigt vackert vi gick i en torrlagd flod med djungeln tat pa bada sider, vi hade Marcs hund med oss en blandning mellan siberisk varg och schafer och han ar en lojal van till oss alla.val ute dar efter att vi hade vandrat i nagra timmar fick han upp ett spar av natt slag och sprang framat, vi sprang efter hunden och val dar frammesa sag vi en stor boplats for en by babianer. Det var manga babianer som borjade hetsa upp sig for vi inkraktade pa deras omrade, lyckligtvis lamnade de oss ifred med en varning nar de markte att vi bara passerade forbi.
Nagra dagar senare var vi vid stranden for traning och ett dopp efter i havet, nar vi marker att alla lamnar vattnet och dom sager till oss att det ar en vit haj som simmar omkring, vi tanker inte mer pa det och 200 m ifran oss hoppar plotsligt denna 6 meter langa bjasse upp ur vattnet och visar sig for oss, sa vi lamnar vattnet.
Vi har spenderat ungefar 1,5 halv manad nu i Witterdrif och Plettenbergbaai och under den tiden har vi traffat dom som redan var rekryterade innan vi kom ner, vilket var en handfull personer till kanske antalet 8. daribland var Thinnes en ca 25 arig kille som driver en liten firma som renoverar surfbrador och som nyligen gift sig. En rormockare vid namn Marc Johnson och hans fru Delia bada medlemmar och gamla vanner till var kapten. En ung kock vid namn Andrew 19 ar, arbetar pa en av stadens finare resturanger for en lon pa strax over 2000 rand. Steven en farmare pa 30 ar som odlar organiska gronsaker. Mfl.
Vid vart forsta gruppmote i Witerdrif holls utav kaptenens mor Pamela och pa motet deltog Thinnes, Garen, Steven, Andrew, Robert, Marc och hans mormor Helen och vi tre svenskar. Motet hade en biblisk agenda och att vi har guds stod till att doda dem alla.
Helen uppmanade oss alla efter motet att kvinnor far vi fundera over forst efter kriget.
Vi har arbetat med att utoka och starka cellen med lyckat resultat da nagra av stadens nyckelpersoner har anslutit sig. En stor foretags ledare som dirver en bil mek pa kanske 40 anstallda som heter Erasmus visade sig var en sttor tillgang da han till och med innan han kom i kontakt med AWB arbetade entraget solo for att informera sin omgivning om raskamp med hjalp av en Suidlander cd, vilket ar en forelasnings cd dar en avhoppad underrattelse officer varnar den vita befolkningen for det stundande UHURU. Erasmus tillsammans med familj och hans svager tillsammans med hans familj har skrivit in sig som medlemmar och fran Erasmus har vi aven fatt listor med namn pa familjer som ar varda att besoka.
En annan stor foretagsledare vid namn Simon aven han en gammal van till var kapten, han ar byggare och hans foretag har byggt en del av dom exklusivaste husen i Plett. Han hade redan innan sitt intrade i organisationen gjort krigsforberedelser med sin farm med en del innovativa och smarta losningar.
Vi har aven akt over till Kapstaden over en helg for att uppratta celler dar, efter att folk har tagit kontakt med HQ. Vi traffade 8 olika personer och startade tre celler som bara har vaxt som en snoboll som puttas fram i snon efter att vi var dar. En av cellerna bestar av poliser fran deras HI RISK UNIT.
En stodmedlem till SMR vid namn Emilia Odin har aven kommit ner pa en 2 veckors visit, hon hjalpte oss med bland annat att sy en stor parti flagga.
Under den har tiden har Jonas blivit tilldelad second in command och ***** till att assistera honom.
Vi hade nu bestamt oss for att lamna over Plettenbergbaai cellen till Erasmus att varda, medans vi byter stad for att bygga upp en ny cell. Vi hittade plotsligt en husbil som va till salu pa var kamrat Marc Johnsons grannes farm, vi akte for att kolla pa den och det visade sig vara ett riktigt kap. Vi forsokte pa alla vis fa ihop pengar till den sa vi kunde vara mobila och resa landet runt och massrekrytera gerilla celler.men pengar ar svart att fa tag pa i dom har dagarna for folket ar fattigt. Pam Marcs mor erbjod sig da att ta sin besparing pa 20.000 rand till husbilen trots att hon ensam tar hand om sin 85 ariga mor och bada saknar sjukforsakrig, sa dom offrar allt for oss och var heliga resa genom landet for att samla man, for det som komma skall.
Vi akte och hamtade husbilen for att lamna Plett till Sedgefield som ligger en bit utanfor Knysna. Vi har flyttat in i Pams garage tills vidare och ska utga harifran den narmsta tiden.
14/7 Mandag
Vi har idag vaknat upp i Sedgefield och borjat med en loprunda for att sedan aka ivag pa nagra inbokade rekryteringsmoten.
Den forsta vi traffa var Joanie, hon bor pa en farm med vacker utsikt over en damm alldeles intill. Vi Marc, Pam, Jonas och ***** satt oss ner i hennes tradgard, hon var runt 60 ars aldern och hade bade barn och barnbarn. Kontrasten till vad man ar van vid i Sverige var stor da det var den har mormodern som var fullstandigt dedikerad medan hennes son var ljum.
Marc och Jonas akte sedan till Plett for att halla ett rekryterings mote med en av Erasmus anstallda, han hette Riaan och var i 40 ars aldern. Bilfirman borjar mer och mer likna ett AWB naste.
Sedan akte de till Erasmus syster och familj, bestaende av man och en uppskatningsvis 12 arig son for ett rekryteringsmote. Flot pa planenligt.
15/7 Tisdag
Idag har vi anvant storre delen av dan till att skriva artiklar till tidningen Nationellt Motstand som ska ha ett S.A. tema i nasta magasin. Pam skrev sa djupt fran sitt hjarta att nar hon val skulle lasa upp det for oss andra brast hon ut i tarar, hennes artikel handlar om vad dom vita uttsatts for harnere.
De tar forovrigt hennes fodelsedag, hon blir 63 ar idag. Men hon vill inte ha natt firande, det enda var att hon bad om hjalp fran de hogre att ge oss styrka och mod att klara av det som star framfor oss.
Vi avslutade dagen med lite fiske for att fa ihop mat till alla munnar som skall mattas.
16/7 Onsdag
Marc och Jonas akte hem till en aldre herre som ar en pensionerad vapensmed, for att lamna en bestalning pa lite tillbehor. Han bodde lite avsides i staden uppe pa en hojd i en stor villa och till sin vakt had fyra hundar i olika ras varav ledar hunden var en aggresiv dobberman.
Vi fixade lite med husbilen och inviger den da vi akte till Witterdrif for att tomma ut det sista av mobelforetaget fran ladan, da vi har avvecklat foretaget for att kunna fokusera ett hundra procent pa kampen.
17/7 Torsdag
Marc ***** och Jonas har meckat med hus bilen storre delen av dan, da den igar borjade lacka bensin vid fulltank. Problemet atgardades men det tog sin tid.
Pam var over till Joanie for att diskutera bibeln och kampen.
Pa kvallen vid middagen ’’skojade’’ Pam om att skjuta hunden nar dom inte langre kan foda den och sa sedan till granny att forhoppningsvis sa slipper vi gora det med dig. Granny sa da att det kommer ni att slippa, for jag kommer att gora det sjalv. och informerar oss om att hon minsann har en revolver att gora det med.
Man kande allvaret i hennes ord.
18/7 Fredag (Mandelas fodelsedag)
Idag akte vi till en gammal kommendant fran den gamla tiden, han heter Chris och bor strax utanfor Mosselbaai tillsammans med sin fru och dottern Christelle han har aven en till dotter som nyligen flyttade hemifran som heter Irene.
Han mottog oss med oppna armar och bjod oss pa braai (afrikaan for grillning). Pa sin tradgard hade han AWBs symbol I tegel och tra. Sjuorna var I tra och fyllde funktionen som ett akvarium samtidigt.
19/7 Lordag
***** akte tillsammans med Marc till en hangaround for att hjalpa han med lite datautrustning for att han skulle kunna se suidlanders cd;en.
Marc, *****
och Jonas akte till en folkdans tillsamman med den gamla kommendantens dottrar Christelle 22 och Irene 29 och Ienes pojkvan CJ 25.
Dansen var i en bygdegard strax utanfor Sedgefield i en liten bonde by. Har fick vi se ett prov pa hur djup sprickan ar mellan engelsmannen och boerna har varit och till stor del fortfarande ar. Pa vaggen bakom scenen var en stor varldstavla malad, men atlanten var storre an vanligt da Stor Brittanien ej gick att finna.
Jonas tog en vals med Christelle och ***** dansa tryckare med Irene.
Och nar ’’De La Rey’’ spelades radade alla upp sig i armkrok och sjong med.
Efter dansen pratade vi med arrangoren som visade sig vara sympatisor och erbjod sin hjalp inom ett omrade som mottogs tacksamt.
Sedan akte vi hem till en familj pa rekryteringsmote, dar vi drack kaffe och pratade om AWBs nystart och om Brandwags systemet.
20/7 Sondag
Vi akte hem till Steven i Witterdrif for att hamta lite data utrustning.
21/7 Mandag
Jonas och Marc akte till kommendanten for att hora med hans dottrar om dom skulle kunna hjalpa oss med visumet. Det var en aldre herre dar ocksa som var med pa den gamla goda tiden, han var en av dom som intog flygplatsen I Bohuptswana dar sedermera tre AWBare blev avrattade pa open gata framfor pressen.
Dottrarna skulle hjalpa oss och alla uttrykte en gladje over att ha oss dar och sa att deras dorr star alltid open.
22/7 Tisdag
Jonas akte till Home Affairs (inrikesdepartementet) med Christelle for att ordna en forlangning av visumet, vi fick lite pappersarbete som skulle fyllas I och komma tillbaka pa torsdag.
Flygbiljett till
***** inhandlades.
Sedan akte vi alla (Marc, *****, ***** och Jonas) till kommendanten, dar vi bland annat fick en frisering av Christelle som ager en harsaloon dar. Hon klippte oss givetvis gratis, men i vanliga fall sa tar hon 35 Rand for en frisering. Randen ar lite svagare an kronan och det ar I ett land dar saker kostar ungefar som hemma, en liter bensin kostar t.ex. 10,50 R, tva liter mjolk kostar 16 R osv.
23/7 Onsdag
Akte till Plett for att betala husbilen. Marc pratade aven med Erasmus och hans svarbor for att planera in en recogniserings tripp in i bushen.
Marc akte sedan till Mosselbaai for at serva husbilens motor pa Chris (kommendanten) bilfirma, dom gjorde en valdig grundlig servning pa motorn genom att plocka isar och sedan ihop, sa nu spinner den som en katt.
24/7 Torsdag
Jonas och ***** fixade sina visum i George, kommendantens tva dottrar skrev upp sig som deras flickvanner och darmed ocksa tog personligt ansvar over att vi skulle skota oss. Vilket ar en valdigt stor grej, speciellt med tanke pa vilken branch vi ar i. Trots att ingen av dom tjanar mer an 3000 R i manaden sa ville dom anda inte ta emot nagra pengar for det, inte ens bensin pengar vilket dom maste ha lagt minst 100 R pa for att ta sig fram o tillbaks till George.
Hela proceduren med visumet gick valdigt smidigt till allas forvaning, for det brukar tydligen vara en massa bekymmer och huvudvark sager dom som vi har talat med som har gatt igenom det tidigare.
25/7 Fredag
Vi var pa kvallen pa en dans, folket var i alla aldrar. Fran den yngsta pa kanske 12 till mormor och morfars alder.
Aven har nar dom spelade De La Rey sa kopplades det armkrok och sjongs med, man horde aven sporadiska rop – Kill all the kaffas!!! Och det sags en del seger halsningar.
26/7 Lordag (gladjens dag)
***** aker hem, I 3 manader har gud testat allas vart talamod. Men vi klarade testet
och till var beloning sa skickade gud hem honom.
Vi akte till en caravan park for att kolla priser for att fa en batter uppfattning av vad varan ar vard och det visade sig att vi hade gjort ett riktigt kap.
Det pratades aven politik med agaren och han visade sig vara val insatt I situationen och vi skulle aterkomma till han.
-------------------
"Kamp Dagbok", skriven av Jonas Eckeskog,
deras resa i Sydafrika.
BKH , HELL LUND!
Johanna Drenzel är Emil Hagbergs flickvän och modern till deras gemensamma son. Johanna har precis som Emil en mångårig bakgrund i SMR och går även under benämningen ”arisk prinsessa” i organisationen med stort ”O”. Hennes tid i SMR var annat än anständigt för en prinsessa, då hon var väldigt lättfotad och således inte tvekade innan hon särade på benen för många av gruppcheferna. Detta fann hon även vara till gagn för att få makt inom organisationen. Först hade hon ett förhållande med Niklas Frost, men efter att han åkte i fängelse började hennes status inom SMR falna och vad är då bättre än att vara otrogen med Jag-står-längst-fram-Kristian Nordvall? Nu hade hon en ny fot inne och då måste man ju självklart klippa de gamla banden, detta löste hon på ett smidigt sätt. Hon började basunera ut att Frost hade slagit henne och behandlat henne väldigt illa, hon försökte dessutom hetsa andra aktivister att ge sig på Frost fysiskt, detta ledde dock ingen vart i och med att Johanna redan då var känd som en intrigmakerska. När hon sedermera tröttnat på Nordvall – vilket alla gör förr eller senare – plöjde hon runt bland Stockholms norra förorters stödmedlemmar, detta gjorde Nordvall rasande. Johanna var ju Nordvalls lilla prinsessa och hur kunde hon glömma alla fina turer ut till Kärleksudden, deras romantiska tillflyktsort i Upplands-Väsby? Efter att med flaskans hjälp ha samlat mod på krogen brände Nordvall ut till sin senaste buksvågers hem, där han med hjälp av ”Den Kraft” som han så gärna talar om ställde sig och bankade på dennes fönster med en kratta och skrek ”hon är där inne!”. När ”Den Kraft” började sina efter några timmars bultande återgick herr Nordvall åter till sin bil, för att där vänta resten av natten.
